Frihetsberövad

Uppenbarligen springer verkligheten ikapp mig lite då och då. Denna dag blev som en hämnd mot mitt eget namn och kan samlas under uttrycket: "Fitta".

Klockan är 14:45, som tidigare så sitter jag i bilen, pratandes med Skärpan. Gör en högersväng in på Ringvägen från Hornsgatan i den nya fina Smart-bilen. Framför mig väntar världens ände som i den senaste filmen i pirat-trilogin. Där står han, han som uppenbarligen är säker på att det är 30km/h som gäller utanför Zinkens IP. Jag tyckte att 55km/h var en lagom hastighet.

Den trötta glädjedödaren i 50års åldern hade uppenbarligen fastnat som trafikpolis sedan långt tidigare. Glatt tog han mitt körkort och vägrade ge tillbaka det. "Haha, du får tillbaka det om tidigast en månad om du har tur. Hoppas inte.." Han påbörjar fibrilt leta i fickan efter den bötes-taxa-tabellen som är ny för dagen för att sedan berätta att det kostar cirka 4 moet att köra så fort på en 30-sträcka. "Jahapp", hinner jag tänka och livshistorien spelas upp med soundtracket från slutscenen i en värdelös gammal skräckfilm. Jag är i ett tillstånd som är så främmande att jag inte ens har en besviken min i ansiktet, helt likgiltig.

Han kände att han var väldigt barmhärtig som lät mig köra i 48 timmar med en papperslapp från polisen som vittnar om att jag en gång haft ett körkort. Uppe på allt så är trafiknissens första fråga: "Är det en bil eller en moped?" - Om du jobbat som trafikpolis hela livet hade man ju kunnat hoppas på lite mer kunskap, men icke. Han stod kvar en långstund efter att jag slagit honom i ansiktet, nästan lika tankelös som jag någon minut tidigare,men med en skön blåtira och klädd i helkroppsstrumpa trots 25 graders värme.

Aja, får se vad SL har att erbjuda nu när jag varit med och finansierat ett tag. Ni som åkt på sistone. Får man en egen vagn om man både betalar böter, skatt och för månadskortet?

The park

Helg summeringen blir faktiskt både hyffsat billig och med en något rödare färg på hyn.

I mitten av föregående vecka skrevs avtalet på min förmodat viktigaste affär såhär långt i livet, en lägenhet om 46kvm ska bärgas hem i Midsommarkransen - en härlig lya extra alles.

För att ta ut segern i förskott har nu Svandammsparken blivit något av en personlig favorit att tillbringa sköna helgdagar i och därav den röda tonen i hyn. Både lördag och söndag har fått viga tid för prime-chill i svanis. Lördagen i parken bjöd på festival i form av Mot-borgare-musik, kanske ingen favvo men damn it va mycke folk som hittat dit. Allt som serverades på cafet var i äkta ekologiskt-vegan-tema och banden som lirade skanderade skandal åt tidningar som tjänar pengar på billiga såpaskådisar. Billiga texter kan nog flikas in.

Fredagen var extravagant och helylle-uppstyrd av jobbet och båt hade hyrts för färd från stan mot Tammsviks kursgård där både aktiviteter och alkohol fanns tillgängligt. Tack Bond för det fina jobbet och framförallt för ett härligt uppdrag i form av Reklamfilmsskapande. Rolig gruppuppgift, som annars är sällsynt på firmafesterna..

Lördagskvällen bjöd på skandalmatch i fotbolls-emkval och senare styrdes kosan mot Fasching och ett helhärligt och supersvettigt dansgolv, I like it a lot! Skön musik, avslappnade anti-stureplansfolk och ett avsaknat behov av drinkbord och liknande, 100 kronor i inträde och en öl på stället sparade min festplånbok många uteblivna samvetstimmar imorse! Tack Soul.

Tack alla fotbollsvetare

Djurgårn vann igår. Ett stort grattis.

Men det är något visst med Djurgårdare, å det gäller alla Djurgårdare.
De kan inte se en match ur två perspektiv. Det tråkiga med det är att de flesta Djurgårdare är läsa-artikeln-om-matchen-dagen-efter-Djurgårdare som bildar sig en uppfattning om deras spel (och spelare, som de inte ens kan namnet på) genom att läsa andra åsikter.

Idag har jag hittills bara fått höra att Djurgårn kontrollerade hela matchen till en rättvis seger.

Var det bara jag som missade att AIK gjorde första målet, och sen ett par minuter senare hade ett skott i ribban. Att vi dessutom ägde boll hela första halvlek och skapade flera farligheter?

Enligt tyckare så var det tydligen två välförtjänta mål i första halvlek. Signerad kan tycka att det varit tillfälligheter, ett tveksamt målvaktsingripande, två tveksamma frisparkar och en handpass á la hockey som faktiskt hjälpte något. Att matchen sen punkteras på övertid när AIKs alla spelare är i Djurgårds zon verkar också "varit planerat"..

Sjukt trött på att höra ert tjaffs. Samtidigt är jag tacksam att vi AIKare är annorlunda och kan erkänna att det faktiskt blir såhär i derby ibland. Vi vann båda förra året. Skjut er själva.

Tack Mälarhöjden

För ett par år sedan tog Calle och Gårdsäter initiativet i egna händer och skapade Mälarhöjdens "herrmiddag". Vi var 8 kvalificerade då, jag själv ramlade in efter att reglerna tummats något. Vi var; Skärvall, Stadler, CH, Alex, Gårdis, Frank, Olle och jag. Reglerna var enkla och att skippa förklaringen förtäljer inte historien.

Ett år senare och efter att var å en haft en varsin middag var det dags för påfyllning, där spårade det ut. Klara aspiranter var Oscar, Löthman, Felix och John.

Idag, ungefär 3 år senare skulle jag vilja påstå att vi fyllt på gänget med nya sköna grabbar (ursäkt till Aspuddsgrabbarna om jag tar ert medlemsskap för givet) som förgyller såväl helger som vardagar. Vi är konstigt nog ett gäng där nästan varje medlem skulle kunna umgås med vem annan som helst i gänget och är på såvis delvis oberoende av att alla är närvarande samtidigt. Av utomstående så ter det sig märkligt att man kan hänga ihop så många och så ofta. Visst, det blir lite gurgel ibland, men det är väl inte så märkligt när man är gift med 15 pers samtidigt?!

Vi kallas fortfarande Mälarhöjdsgänget och delvis Aspuddsgrabbarna, kanske är ett gemensamt namn och en konsolidering bättre för varumärkesbyggnaden? Vem vet?


Jag vill iallafall passa på att tacka för alla trevliga år och hoppas att det blir många fler. Vi är fan ett skönt jävla gäng!!

Var god läs nästa inlägg, blire bjud eller?

Måste köra över!

Jag besitter ett något oprövat resonemang och tankesätt. Jag personligen tror inte på någon gud som bestämmer vad som händer och sker, inte på något typ av liv efter döden, själa vandring etc etc. Däremot så tror jag på en stark självbevarelsedrift, vilken jag försöker leva efter. Jag gillar pengar, stated. Det finns ett ordspråk som säger att generation 1 förvärvar ett kapital, generation 2 förvaltar kapitalet och nummer 3 fördärvar det. Vilket jag gillar eftersom att jag självkritiskt har möjlighet att bli nummer 1 i kedjan och det bör ju vara som med kedjebrev att det är bäst och häftigast att va först.

Min fråga lyder som följer, när i livet bestämmer eller lär vi oss att det fan är dags att jobba till the day we drop. Och varför? För det kan väl inte vara för att längtan efter mat, boende och familj är så stark?! Jag tror inte det, innerst inne bor det någon i oss som skriker efter framgång, som i människans enkla form kallas materialism. Rätt mode faktiskt. Jag är medveten om vad jag vill att mitt liv ska innehålla och det är därför www.di.se och lönekontot har så stor betydelse för mig. Och sen visa det för andra (ta bort dig själv Tobbe!)

Har kommit på mig själv med att kalla mig för affärsutvecklare i tjänsten, dels för att jag vill vara det och dels för att jag tycker att jag är väldigt bra på det. Men ja, det står inte det på visitkortet, så då är det inte så. Gustaf Engellau uttryckte sig fint igår, "Tobbe hur går det med telemarketing jobbet?" Mitt svar blev, eehhh jo, men jag jobbar som mediasäljare. "Ja (Gustaf rycker på axlarna), telemarketing, påstå inte att det är något annat du gör?!" Det var precis det jag ville höra, men han skrek å andra sidan sekunden innan efter Emelie Löthman som uppenbarligen enligt honom var den oskönaste personen i hela världen efter att hon svarat fel på en av hans enkät frågor. Gustaf, nu är du högst upp på min lista! Lätt.

Kokade över. Taxi hem. Ingen mental five.

Uppfinnar-Jocke

Det är nu grounded att jag gör rätt saker men låter det rinna ut i sanden trots potentialen.

Under min tid som illegal vandal kände jag att jag kunde komma på de skönaste "tagsen" men inte hade samvetet att sätta dem i verket förrän någon annan tagit de. Nu när entrepenörsvågen böljar genom mitt huvud är det istället de klipska ideérna som dyker upp. Jag ska rabbla ett par exempel:

Tiden är någongång under tidigt 2000-tal och jag berättar för mina kära pirater om en revolutionerande rakhyvel som man skulle kunna "styla" skägget med, dock mottaget av många skratt då. Mot min förvåning sprang men för en tid sedan på Gilette reklamen om nya superrakhyveln, min gamla dänga, damn it. För något år sedan satt jag å Robster i djupaste tankar om att starta en hitta-presenter-som-den-firade-faktiskt-gillar-websida där mängder av statistik faktiskt skulle kunna leda till många lyckade köp, men inget hände. Idag surfade jag runt på halvfart för att leta prospects på jobbet, och vad dyker upp om inte www.hittapresent.se?! Va i helvete.

Det är väl lika bra att jag droppar mina ideér på min blogg eller delar ut de gratis på stan, det är fan större risk att jag får något för de då. Så här kommer bomben till Eniro och Hitta.se: Implementera ert feta telefonregister matchat mot adresser i alla nya GPS:er och tjäna en jävla hacka på att underlätta för användare som inte har adressen utan kanske bara ett mobilnummer när de sitter i bilen. Det finns drygt 2 miljoner GPS i Sverige, de flesta brukas för verksamma företag och i den världen är priset inte är väldans avgörande utan lösningen. Så ring till Garmin, Sony, Navman m fl och erbjud er kart/telefonnummer-tjänst för en hundring per enhet och gör 200 enkla miljoner kronor. Lägg därtill att det finns en årlig uppdatering som kostar 50 kronor så finns en skön licensinkomst på åtminstone 100 millar till om året förutsatt att det inte uppkommer fler GPS:er.

Vore snällt om ni kunde ringa och berätta hur det gick, nr 0735 - 00 65 43. (Ni har ju adressen ifall ni vill skicka en fet pay-check)

Over and out.

Gäng säljes, BVSA!

Detta skulle kunna vara en annons tagen från Blocket, men det är det inte. Jag lanserar annonsen här så får vi se vilka som nappar.

Medans jag skriver uppkommer annorlunda tankar och jag inser faktiskt att jag, verkligen likt Ghetton utanför New York på 50-talet, tillhör ett gäng. Och ta gärna en titt omkring på mina "kära" vänners bloggar så får ni se äkta varumärkesbyggnad, för många handlar delvis om mig. Positiva är de inte speciellt ofta, men jag som marknadsföringsnörd får väl leva efter mottot "all reklam är bra reklam" och hoppas på att jag någon gång får något utav all dessa negativ publicitet.

Trots att jag försöker köpa mina vänner gång på gång (bilresor, styra upp resor, fixa sovplatser, låna ut pengar som aldrig återfås, bjuda på drinkar, bjuda på äckliga tjejers bloggar etc) så blir det soft backstabbing, men vaffan, jag lever bara en gång och kvartalsbonus fortsätter ju ticka in. Lite trött på tillvaron säljs nu en kombination av forna Mälarhöjdsgänget och en liten klick från en trött förort kallad Aspudden till högstbjudande.

Pengarna sätts in på kontonummer 8327-9 9945332-2, mottagare är min målvakt Stefano Arto. Han nås även på sitt nya nummer 0766-Stefano (han är fett nöjd med numret och satte förövrigt en 360 grab i helgen om några sponsorer tittar in här)